google.com, pub-0000000000000000, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Visar inlägg med etikett EGO. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EGO. Visa alla inlägg

söndag 17 december 2023

Stickade plagg för alla tillfällen.

Stickade plagg är ett mångsidigt alternativ som kan användas för alla tillfällen, från vardagskläder till festkläder. De är bekväma, värmande och kan ge en stilfull touch till din outfit.

För vardagligt bruk är en enkel stickad tröja ett bra val. Du kan välja en tunnare tröja i bomull eller en tjockare tröja i ull, beroende på hur varmt det är ute. En stickad tröja kan matchas med jeans, leggings eller ett par byxor.

För kontoret kan du välja en mer formell stickad tröja, till exempel en polotröja. Dessa tröjor kan matchas med en kjol eller ett par byxor.

För fest kan du välja en stickad tröja med en mer utsmyckad design, till exempel en tröja med paljetter eller en tröja med broderi. Dessa tröjor kan matchas med en klänning eller ett par byxor.

När du väljer stickade plagg är det viktigt att tänka på materialet. Ull är ett bra val för kallare dagar, eftersom det är värmande och andningsbart. Bomull är ett bra val för varmare dagar, eftersom det är bekvämt och absorberar fukt.

Det är också viktigt att tänka på passformen. Stickade plagg kan vara mjuka och följsamma, så det är viktigt att välja en tröja som sitter bekvämt.

Här är några tips för att matcha stickade plagg:**

  • Matcha en stickad tröja med enkla basplagg, till exempel jeans, leggings eller ett par byxor. 
    


  • För en mer formell look kan du matcha en stickad tröja med en kjol eller ett par byxor.


  • För en mer elegant look kan du matcha en stickad tröja med en klänning.




  • Om du vill addera en personlig touch kan du matcha en stickad tröja med ett par accessoarer, till exempel en scarf, en halsduk eller ett par örhängen.
Varför inte stickade mamelucker under klänningen vintertid?


Stickade plagg är ett bra sätt att skapa en stilfull och bekväm outfit för alla tillfällen.




måndag 17 augusti 2020

FO #6 - 2020

Ett projekt som tagit en evighet att sticka, kanske för att jag stickat annat emellan men också för att armbågen bråkar och jag inte kan sticka så många varv per kväll när det blev ett rätt tungt projekt. 





Mönster: Skridsko av Amy Christoffers

Sickor: 3 mm och 3,5 mm

Material: Novita Nalle

Materialåtgång: 920 meter - 354 gram (Grön)

130 meter - 50 gram (Rosa)


torsdag 30 april 2020

Torsdags Tanken #6

Torsdagstanken som blir skriven en onsdag kväll efter att man just sett Spice Girls regeringen ge besked om att skolorna och småbarnspedagogiken gradvis öppnas igen från och med 14 maj. 

Första tanken är ju nog Jipii Hurraa. 

För det märks så tydligt att lillkillen behöver leka med barn i egen ålder. Jag börjar bli trött på att bara jobba kvällar, jag gillar att jobba kvällar, men jag blir trött av att BARA jobba kvällar. Jag känner mig gammal och sliten, gamla tanter ska sova innan midnatt och inte sitta och varva ner efter jobb. 

Om Sambon får börja köra längs med landsvägarna ännu, är det ingen som vet ännu, men om nu 2/3 av de som bor här i lägenheten får återgå till någotsånär normala rutiner så kanske humöret lite höjs här. 


Så där glad lär väl lillkillen vara efter första dagisdagen den 14 maj efter 2 månader hemma. och jag likaså, när jag får börja komma hem i vettig tid. 


torsdag 26 mars 2020

Torsdags tanken #1

Tänkte väcka upp min blogg igen efter ett halvårs slummer.

Känns inte så relevant mera. Dock har jag ju mycket tankar ännu, så varför inte plita ner dom här.

Så jag tänkte nu börja med något som jag kommer att kalla Torsdags tanken. En tanke per torsdag så att säga.

Denna torsdags tanke är ett konstaterande.  Vilken tur att jag får fara i jobb i kväll. Mina öron blöder av 5-åringens alla frågor och funderingar. 

Tackar min skapare för att jag jobbar på ett sådant företag som ordnar så att de som har barnen hemma från dagis i dessa Corona-tider så får jobba kväll.

Och i kväll ska det bli skönt att få fara å jobba och vila öronen.

måndag 26 augusti 2019

Så var vi där då igen


Har inte använt denna blog på över ett halvår. Låter ju lite, trist, men å andra sidan hur ofta är jag inne på andras bloggar numera. Nästan aldrig. Instagram, Facebook och PokemonGo används dock flitigt. 


Men det var inte de jag egentligen skulle skriva om. 
Utan det faktum att jag låtit mig själv bli lat och fet IGEN. 

När man går 1 km på lite över 11 minuter så är läget KATASTROF. 



Något behöver göras och så länge jag är arbetslös så kan jag ju lika gärna passa på och jobba på den saken. 

söndag 22 april 2018

Herren Harvar

Och andra tankar man kan få en söndagkväll tankarna virsar på hit och dit och man har svårt att få tag i en enda tanke för ett ens lite nysta upp någon härva i hjärnkontoret. 

Har fått 3 kramar i dag, av kvinnor jag egentligen inte ens känner. Har visserligen fått 25 kramar minst av sonen sen jag hämta hem honom, men de e inte riktigt den där samma typen av kramar som man får när man står och tokbölar, för att livet är så underbart när man känner att man snart kan lita på att livet inte sviker en igen. 

På samma gång som jag gläds över att jag äntligen har fast mark under fötterna igen, så kan jag ju inte undra varför just jag var den som måste gå igenom allt som jag gått igenom i mitt liv. Nå nån mening var det med det också, men det är över nu. Inget skit ska någonsin växa upp i mitt liv igen. Fick det bekräftat under förbönen i dag i Ebeneser. Dels så ska känslan av fångenskap brytas. Och det gör den redan, sakta men säkert. Helt kommer den väl att släppa först när jag flyttat. En frihetens mantel. Det gäller bara att våga vara fri då också.




Hon var så fin den äldre tanten som krama om mig och sa att Herre harvar. 

Och som dotter till en månskensbonde så känns det bra att veta att han kommit så pass långt med vårbruket så han harvar redan. Det betyder ju att det snart är dags att så, beror ju förstås lite på hur pass lerigt det är på åkern, eller om där finns mycket ogräsrötter, eller om man måste gå och plocka en massa stenar också samtidigt som man harvar. Men de e ju på väg åt rätt håll då i alla fall. 




Det jag egentligen skulle komma till var att jag saknar den där kvinnliga gemenskapen som vi hade när jag bodde i Oravais och var med i planeringsgruppen för kvinnofrukost. Och en väninna som jag egentligen lärde känna tack vare min son som inte kunde sitta still och som presenterade sig som Dennis fågelbajs, hon prata om nå kvinnofrukost, men jag har ännu inte hört mer om den saken. Kanske borde fråga. . . 

Behöver känna mig delaktig i något annat än bara mig själv och de mina. Jag har ju skolan visserligen och mina företagsdrömmar, men de är ju inte själen. Känner dock att jag går lite på högvarv nu. Känner att en pausknapp sku sitta fint just nu. Inte vet jag riktigt på vilken del av livet jag sku vila trycka på paus åt. Men det är onekligen lite mycket nu och då är det mesta inne i skallen på mig. 



  

söndag 8 april 2018

När tankarna fortsätter snurra del 2

Kan inte annat än att sätt mig ner och skriva. Fast samtalet avslutades för lite mer än ett par timmar sedan. Tack för människor som frågar mig hur jag har det, som tar sig tid och frågar följdfrågor. Som kan referera till sitt eget liv på något vis. 

Inget blir bättre av att jag försöker stänga av mina känslor som uppstår när man bryter upp med någon som lever med beroenden av någon slag. Jag vågar med handen på hjärtat skriva att jag var medberoende. Och jag kämpar ännu med att inte vara det som styr och ställer i relationer, även om det bara handlar om vänskap.  Märker nu som då att jag tar över, bestämmer för att jag är så van att jag är den som måste tänka både för mig och den andra. Överanalysera situationer, försöka beräkna faror. Se till så att inget sårar, gör någon upprörd. Jag behöver ju inte göra det nu, för det finns ingen i mitt liv som kan börja dricka nu om han blir upprörd över något. Men ändå sitter det kvar hos mig. Att vara den som är steget före faran. 

Hur länge ska jag behöva tampas med denna del av mig som blev kvar efter att förhållandet tog slut.  När är jag tillräcklig hel för att våga dela mitt liv med en annan vuxen människa på heltid? Jag har en lång väg att gå ännu, den saken är säker. När ska jag komma så långt att jag vågar tro på att människor vill mig väl? Och låter någon göra något för mig. Det var en god vän en gång som sa att jag är en ängel omgiven av idioter. Och jo visst kan jag anses vara det av många. Men ibland undrar jag nog om inte ängeln också är en idiot som inte vågar låta människor komma för nära för då riskerar jag ju att såras på nytt. Det är ju så mycket enklare att hjälpa andra och få bekräftelse den vägen. 😉

Men jag märkte under vårt samtal i dag på fikat efter Ebenerserkyrkans gudstjänst. Att jag börjar aldrig må bättre inombords om jag låtsas som om allt är bra. Visserligen är det bra 95% av tiden. Men allt som har med beroenden och medberoende är ännu som ett öppet sår inom mig. Och det finns ingen annan hjälp än att prata, prata och prata.

Denna sång sjöng vi inte i dag under gudstjänsten, men den sjöng i mig när jag for hem.








lördag 30 december 2017

När tankarna fortsätter snurra


Fast man kommit hem från väninnan efter pratstunden efter julfesten som man spontanbesökte. När tankarna fortsätter snurra där man slutade samtalet. 

Vem hade trott att jag skulle hamna på julfest till Esse baptistkyrka i kväll. Det dök upp i mitt flöde på facebook i går, men jag kände att jag inte ville fara helt själv. Så jag frågade Anette om hon kommer med och det gjorde hon gärna. (Fast hon hade kommit från Sverige i dag och var rätt trött) 

Efteråt satt vi hos henne och prata om mig min resa i livet hur jag hamnat här i denna situation som jag är i nu. Varför allt blivit som det blev. 

Det känns som om jag är i nån sorts brytningsskede i mitt liv och då menar jag inte bara förhållandet som jag lämnat bakom mig. Utan mera livet i sig själv. Det känns som om det är nu den långa resan börjar. Den långa resan till att hitta mig själv igen, den där Annika jag en gång var, men mera mogen, lite modifierad, starkare, vuxen. 

De e nu det börjar. Mera systerskap i olika former, mera aktivt föräldraskap. 

måndag 25 december 2017

Julen 2017

Så var då julen här. 

En jul som liksom bara kom utan att jag hann fundera desto mera på den innan. Har haft fullt upp med att bara vara, existera i vardagen. Skola, vardag med en 3 -åring, de äldre barnen, en turbulent höst. Sen helt plötsligt var julen här. Och jag hann inte sticka mer än 3 par vantar till jul. Känns lite futtigt för en stickglad människa som jag. 


Inte för att jag annars är den som stressat mig död för julen annars heller. Har inte städat heller. Känns onödigt när lillkillen ändå ser till att det inte hålls städat mer än 10 minuter om ens de. Och så träffas vi ju på julen endera hos mina föräldrar eller hos någon av mina 2 fastrar. Så det där med att städa inför jul är helt bortkastad tid. 

Däremot så brukar jag städa till dotterns kalas. Hon fyller år 23 december. Så kalaset brukar bli mellan jul och trettondag någon gång.  Tycker de är viktigare att städa tills kalaset. 


Minikalas/uppesittarkväll med de 2 minsta. Vi såg på Elsa, tills lillkillen tyckte det var dags att gå och lägga sig. vi är ju vana att stiga upp från morgonen, så han tyckte det var dags att gå och lägga sig där 20.30 ungefär. 


Själva julafton var julmiddagen detta år hos fastern i Purmo, så vägen var ju inte så lång, men glashal var vägen så, det gick inte så fort. 

Årets familjefoto, Mina föräldrar och mina syskon, en bror son och mina 4 barn. Där åt vi oss till matkoma som vanligt, med sådant som hör julbord till, men på våra julmiddagar hör inte någon nubbe hemma. 

Efter maten roade vi kusiner oss, ungefär på samma sätt som för 20 år sen. Vi spelade Rockford. Om nån minns det spelet. Får inte länkat till videoklippet nu, så ni får nöja er med en bild. Klippet finns på Instagram om någon missat det. 



Sen hände nog inte så mycket den kvällen. Vi låg mest hemma och jäste av alla mat. ingen var egentligen hungrig förrän just innan det var dags att lägga sig. 




söndag 3 december 2017

Work In Progress Sunday # 35

Hinner inte riktigt med på något sätt just nu. Om någon trodde att livet som studerande ensamförsörjare är en dans på rosor så kan ni genast ta och kyssa er där bak. Tid, ork och ekonomi finns liksom inte. Men färdig gnällt. Jag vill inte vara en sådan som gnäller. Det är självvalt för min egen skull, för det betalar sig senare när alla drömmar besannas. 

Jag hinner som sagt inte sticka mycket, lite nu som då blir det någon maska. Brodera hinner jag tydligen inte heller med, eftersom Dennis julkalender inte blev klar tills detta år heller. Nå det kommer en ny jul nästa år ska vi hoppas. 

På skolan däremot hinner jag vara kreativ så den kvoten borde ju bli fylld.  Men som stickande kvinna har jag ändå stickabstinens. 

5 korsstygnsbroderier har jag påbörjade. Varav 2 med julmotiv. Den ena en julkalender, men det känns ju lite onödigt att hålla på med den nu, det är ju lite onödigt, den lär ju ändå inte bli klar i tid så att säga. Tar den till nästa år (skrev jag visst i fjol också). Men den där jullöparen kan man ju påta på med. 



Håller på att virka en kjol åt mig själv den blir klar när den blir klar. En tröja åt mig själv som bara har 2 halva ärmar kvar. Hur SVÅRT kan de vara?? 2 mössor som bara behöver knytband.  Do I need to say more. En tröja som var tänkt åt ena brorsonen. Men om jag får den klar nu innan jul så kanske den passar på den brorsonens lillebror. Ooops liksom. 



Har tydligen pippi på sjalar. Från den ena har jag tydligen behövt stickorna till annat?? De två andra stickas det faktiskt på lite nu som då, någon maska i veckan i alla fall. 



2 par sockor som nog varit på stickorna oförlåtligt länge. Den ena sockstickningen har inte ens alla stickor kvar. . .  Och så en nypåbörjad vante, åt lillkillen e de tänkt. Få se om den andra vanten också hinner bli klar innan jul. 



2 nästan klara halsdukar som bara ska ha en vit virkad kant runt. 2 halvfärdiga som nog legat i sina påsar i ett par år, Kanske dags att börja göra klart. ?? Och en nypåbörjad halsduk åt lillkillen som ville mamma skulla sticka en halsduk åt honom. 



Och så ska ni få lite bonusbilder från skolan. 





onsdag 18 oktober 2017

Max nykter i 50 dagar

Och det om något är värt att fira. Men det är så mycket annat vi också firar.

Vi firar att vi är tillsammans på nytt. Men för det så krävdes ju den där kvällen när jag inte orkade mer. När jag sa What ever, Vad ska du med mig till? Du kommer ju ändå snart att supa ihjäl dig. Det är knappast andra än han och jag som förstår hela karusellen av känslor, men det kvittar. Huvudsaken är ju att vi gör det.   



Vi upptäcker hjärta lite överallt just nu. Äggulan i morse i stekpannan är ett exempel. 




Och för att lite hitta på något åt Max så Var jag och sonen och klistrade upp en affisch på Max dörr, postade just den där bilden tidigare i dag på både Instagram och Facebook. En god vän som heter Sirpa skrev att hon såg att jag log och undrade försynt om det inte var så att jag hade glömt det här ett tag. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken för jag minns exakt vilken bild hon tänkte på där var jag inte log, eller jag försökte le, men leendet nådde aldrig ögonen. Jag minns också hur jag kände mig just då och hur jag mådde då. 

Och i dag så slog det mig att jag kan ju le igen, och jag ler rakt igenom, med ögon och allt. Och det har jag Max att tacka för. Jag är mycket ärligare i alla känslor. Och jag har mycket att le åt. 

Där ser ni vårt fina påhitt. 
 


söndag 26 mars 2017

Loppisfynd # 11


Sonen som är inne i en växtperiod just nu, och växer ur alla så fick lite mera kläder. 



Hittade 2 filmer, den ena såg vi halva av innan vi konstaterade att nu är det dags att gå och lägga sig då båda satt och halvsov i soffan. 




En tunika-aktig sak åt mig. 



Sen lyckades den där tyypen smyga ut två muggar och en liten bok från loppis åt mig utan att jag misstänkte något. 



söndag 12 mars 2017

Work In Progess Sunday # 24

Söndag då igen efter en helg med mycket mera program än vad jag egentligen tänkt att det skulle bli. Men det gick helt bra de med. 




Yllesockor åt sonen på G





Hittade ett par sockor i en påse i skåpet när jag sökte något helt annat. 





Tog med en stickning också till feil ända åv byyji så jag sku ha nåt att ta i händerna där också. 





 
Så där såg lördagskvällen ut i princip. Vårrullar, borra bort limmet från Dennis stol fick Max göra, fixa lite på en blom ampel. Men nu borde stolen vara i sådant skicka så det är bara att limma. 





På lördagen på dagen var vi till Härmä på bröllopsmässa, för att samla inspiration, funderar ju på att bli finsnickare. Hittade en hel del fina saker som fastna på näthinnan. Men jag våga inte riktigt ta bild av alla fina saker jag fick ögonen på.





Chaufören min tog jag däremot kort på och lekte lite med det foto han tog på mig. 




onsdag 1 mars 2017

FO # 22 - ett par sockor

Åt mig själv denna gång. 
Började att sticka den första när vi var till Ikea och Ideapark i Tammerfors från jobbet. Stickade i princip hela vägen ner. 

Lite vid Ideapark så länge jag drack en kaffe. Och vid Ikea satt jag och sticka nästan hela tiden, fötterna var för möra och huvudet för trött för att ens orkar gå runt ett helt varv.  Och på vägen hem, när det var ungefär 15 kilometer kvar så då stickade jag ihop vid tårna. 
Snacka om effektivitet. 

Sen den andra sockan tog lite tid. Nästan en hel månad har jag stickat på den innan den äntligen trilla av stickorna. 


Mönster: basmönster på yllesockor 
Stickor: 3 mm
Material: Tee Tee Pallas
Materialåtgång:
Vitt: 69 gram - 179 meter
Melerat: 32 gram - 83 meter 



lördag 25 februari 2017

Loppis fynd # 10

Ett par glödlampor med liten sockel. Så nu lyser panterlampan i sovrummet igen. 


En film åt mamma, en film åt Dennis. Och så en liten inspirationsbok.



Värmeljus. En liten skylt som bara måste följa med hem. Mera hårfärg och så ett par muggar. 



En ny halare åt Dennis och ett par nya skor. 
Och halaren och skorna vara egentligen det enda jag skulle ha från Loppis denna gång.