google.com, pub-0000000000000000, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Visar inlägg med etikett Medberoende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Medberoende. Visa alla inlägg

måndag 12 september 2022

Vill du hjälpa mig att hjälpa?

 


Jag tycker om att hjälpa, när jag kan hjälpa. Ensam kan jag inte göra mycket, tillsammans kan vi göra mera. Jag har tidigare uppmanat det stickande folket, när jag ser ett behov. Och nu så finns det ett behov bland e människogrupp som ligger mig varmt om hjärtat. Barn till föräldrar med missbruk. Barn och ungdomar som ofta får ta en för stor rock på sig, axla för stort ansvar i vardagen. Barn som utvecklar medberoende, vilket gör att man anpassar sin personlighet och sitt beteende efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa. 

Och det är inte bara barn till missbrukare som utvecklar medberoende, utan även barn till föräldrar med psykiska problem av något slag kan utveckla medberoende. Vill du veta mera om medberoende kan du läsa HÄR

Nu finns en stödförening för just dessa barn och ungdomar. Läs mera på deras hemsida. Ninniusm. Och ekonomiskt kan jag inte göra mycket, men jag kan sticka. Jag kan värma någon på det sättet. 

Vet du att du vill hjälpa? Kan du hjälpa, endera sticka själv, eller betala garn och ge åt någon som kan sticka, så ska vi tillsammans försöka få till någon slags julklapp åt alla de barn och ungdomar som Ninniusm har i sina grupper. Så vill du hjälpa mig hjälpa, hör av dig via Instagram, Facebook, bloggen. Så hjälps vi åt att hjälpa. 













Vill du läsa om mina egna tankar om det medberoende jag själv levt med, så kan du läsa det HÄR




söndag 8 april 2018

När tankarna fortsätter snurra del 2

Kan inte annat än att sätt mig ner och skriva. Fast samtalet avslutades för lite mer än ett par timmar sedan. Tack för människor som frågar mig hur jag har det, som tar sig tid och frågar följdfrågor. Som kan referera till sitt eget liv på något vis. 

Inget blir bättre av att jag försöker stänga av mina känslor som uppstår när man bryter upp med någon som lever med beroenden av någon slag. Jag vågar med handen på hjärtat skriva att jag var medberoende. Och jag kämpar ännu med att inte vara det som styr och ställer i relationer, även om det bara handlar om vänskap.  Märker nu som då att jag tar över, bestämmer för att jag är så van att jag är den som måste tänka både för mig och den andra. Överanalysera situationer, försöka beräkna faror. Se till så att inget sårar, gör någon upprörd. Jag behöver ju inte göra det nu, för det finns ingen i mitt liv som kan börja dricka nu om han blir upprörd över något. Men ändå sitter det kvar hos mig. Att vara den som är steget före faran. 

Hur länge ska jag behöva tampas med denna del av mig som blev kvar efter att förhållandet tog slut.  När är jag tillräcklig hel för att våga dela mitt liv med en annan vuxen människa på heltid? Jag har en lång väg att gå ännu, den saken är säker. När ska jag komma så långt att jag vågar tro på att människor vill mig väl? Och låter någon göra något för mig. Det var en god vän en gång som sa att jag är en ängel omgiven av idioter. Och jo visst kan jag anses vara det av många. Men ibland undrar jag nog om inte ängeln också är en idiot som inte vågar låta människor komma för nära för då riskerar jag ju att såras på nytt. Det är ju så mycket enklare att hjälpa andra och få bekräftelse den vägen. 😉

Men jag märkte under vårt samtal i dag på fikat efter Ebenerserkyrkans gudstjänst. Att jag börjar aldrig må bättre inombords om jag låtsas som om allt är bra. Visserligen är det bra 95% av tiden. Men allt som har med beroenden och medberoende är ännu som ett öppet sår inom mig. Och det finns ingen annan hjälp än att prata, prata och prata.

Denna sång sjöng vi inte i dag under gudstjänsten, men den sjöng i mig när jag for hem.