Så var då julen här.
En jul som liksom bara kom utan att jag hann fundera desto mera på den innan. Har haft fullt upp med att bara vara, existera i vardagen. Skola, vardag med en 3 -åring, de äldre barnen, en turbulent höst. Sen helt plötsligt var julen här. Och jag hann inte sticka mer än 3 par vantar till jul. Känns lite futtigt för en stickglad människa som jag.
Inte för att jag annars är den som stressat mig död för julen annars heller. Har inte städat heller. Känns onödigt när lillkillen ändå ser till att det inte hålls städat mer än 10 minuter om ens de. Och så träffas vi ju på julen endera hos mina föräldrar eller hos någon av mina 2 fastrar. Så det där med att städa inför jul är helt bortkastad tid.
Däremot så brukar jag städa till dotterns kalas. Hon fyller år 23 december. Så kalaset brukar bli mellan jul och trettondag någon gång. Tycker de är viktigare att städa tills kalaset.
Minikalas/uppesittarkväll med de 2 minsta. Vi såg på Elsa, tills lillkillen tyckte det var dags att gå och lägga sig. vi är ju vana att stiga upp från morgonen, så han tyckte det var dags att gå och lägga sig där 20.30 ungefär.
Själva julafton var julmiddagen detta år hos fastern i Purmo, så vägen var ju inte så lång, men glashal var vägen så, det gick inte så fort.
Årets familjefoto, Mina föräldrar och mina syskon, en bror son och mina 4 barn. Där åt vi oss till matkoma som vanligt, med sådant som hör julbord till, men på våra julmiddagar hör inte någon nubbe hemma.
Efter maten roade vi kusiner oss, ungefär på samma sätt som för 20 år sen. Vi spelade Rockford. Om nån minns det spelet. Får inte länkat till videoklippet nu, så ni får nöja er med en bild. Klippet finns på Instagram om någon missat det.
Sen hände nog inte så mycket den kvällen. Vi låg mest hemma och jäste av alla mat. ingen var egentligen hungrig förrän just innan det var dags att lägga sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar