En tur till Kalajoki.

I går var det kristi himmelsfärd. En ledig dag mitt i veckan tackar jag inte nej till just nu. Jag är så otroligt trött av att ha bytt arbetsskifte från kväll till morgon. Det är nu jag märker hur pigg jag hann bli när jag jobbade kväll, jag han göra saker hemma (ibland i alla fall) innan jag for till jobb, och sen när jag var på jobbet så var vi  sällan mer än 10 personer. Mindre maskiner som surrade, mindre människor som pratade. Jag kunde koncentrera mig bättre, och hade lättare att stänga ut onödigt babbel. När jag jobbade kväll så var det inte så panik med att vara trött när man kom hem från jobb, det var ju bara och kasta sig i säng och börja sova då.

Men nu. Tidiga morgnar, många maskiner som surrar och dundrar på med sitt, flere människor som babblar på med sitt. Det är svårare att stänga ut allt extra ljud för att kunna koncentrera sig på det man ska. Diggare inte känslan av att ha hörselskydd på mig. 

Så en ledig dag mitt i veckan är välkommen. Vi tog en tur med bilen till Kalajoki, sanddynernas Mecca i Finland om du frågar mig. 

Den där lilla fjompen hade svårt att hålla sig till spångarna utan yra på mest hela tiden. Skulle vara roligt att ha en stegmätare på honom. Den skulle säkert gå i taket den mätaren. 

Kallt och blåsigt var det dock. Vi hade inte riktigt lust att gå ut dit till sandbanken, det får bli till en dag när man inte får sandkorn mellan tänderna om man råkar öppna munnen. 😉

Telefon fånga tyvärr inte upp den rosa färgen på listerna och foderbräder, så synd. Men det föll verkligen en av oss i smaken. Ni kan ju gissa vem. 

Fanns en hel del info tavlor längs stigarna. Skogarna som är guld värda. Den största båten som byggdes i Kalajoki var tremastaren Kataja som var 54 meter lång och oceangående. Den transporterade goda ända till Västindien. 

Att iaktta naturen. Fiskare och säljägare lärde sig tyda naturens tecken då de rörde sig ute på havet och på isarna. De visste också att man kunde följa måsarnas rörelser för att veta vad de skulle hitta mest fisk. 

Stränderna i kalajoki ha lockat besökare sedan början av 1900 talet. 

Samsung Health´s matematik fallerar hejvilt, men det får dom stå för. Ca 9 kilometer blev hela sträckan. 

Så det kändes helt legitimt att dela en påse godis med Sambon och lillkillen på väg hem sen. 

Torsdags Tanken #6

Torsdagstanken som blir skriven en onsdag kväll efter att man just sett Spice Girls regeringen ge besked om att skolorna och småbarnspedagogiken gradvis öppnas igen från och med 14 maj. 

Första tanken är ju nog Jipii Hurraa. 

För det märks så tydligt att lillkillen behöver leka med barn i egen ålder. Jag börjar bli trött på att bara jobba kvällar, jag gillar att jobba kvällar, men jag blir trött av att BARA jobba kvällar. Jag känner mig gammal och sliten, gamla tanter ska sova innan midnatt och inte sitta och varva ner efter jobb. 

Om Sambon får börja köra längs med landsvägarna ännu, är det ingen som vet ännu, men om nu 2/3 av de som bor här i lägenheten får återgå till någotsånär normala rutiner så kanske humöret lite höjs här. 

Så där glad lär väl lillkillen vara efter första dagisdagen den 14 maj efter 2 månader hemma. och jag likaså, när jag får börja komma hem i vettig tid. 

Work In Progress #42

Känns som om jag inte gjort annat än jobbat och haft Karin Erlandssons ljudböcker i örat den senaste veckan. (hon gick i gymnasiet på samma gång som mig, inte alla som känner en författare). 

Detta med att jobba BARA kvällar, vara hemma på förmiddagen och umgås med hemifrånjobbande sambo och en klätterapa till son som har myror i bralla kan göra en lite smågäälen. Stickar ofta en stund på förmiddagen, när sonen leker i sitt rum, sen blir det också ett varv eller sjutton när jag kommit hem, för att varva ner. 

Våra chiliplantor ser lite ledsna ut. 

Rullskridsko tröja växer sakta men säkert. Det där med bara slätstickning i en färg kan vara lite trist ibland. 

Sockorna jag teststickar växer också. De borde hinna bli klara innan Deadline. 

Kortjärvi vandringsled #1

Dagens Ut och gå i skog och mark så inte morsan (jag alltså) får spader gick till Kortjärvi vandringsled. Den startar från Edsvikvägen 7 i Kortjärvi/Kronoby. 

Vi valde att gå den korta rutten som är 3,3 km, vi hade ju ändå Dennis med oss. Så vi kände att den långa rutten på 6,2 km skulle ha kunnat bli en aning gnällig mot slutet. 

och under De kilometrarna hann vi se en hel del finurligheter. Här kommer ett axplock av de jag tyckte var roligast. 

Pärlugglan 

ur bohålet tittar ut

med ögon gula, 

man ser inte klorna,

Nåja, bra det, för dom e fula. 

Här i Vinterdräkt en Hermelin,

som är så vit och fin,..

Tror den heter Josefin, men ....

Liknar också en liten nalle, ja då får den heta Kalle

Här har dom en nyckelpiga,.....

Skall riktigt närmare på den bliga, ...

Nej, bäst man lite backar, 

så den inte på en kackar. 

Jestas vad ivrigt fågeln sjunger vid sin holk, 

om man bara förstod vad sången handlar om.

Nä, man borde ha en tolk. 

Hej Sötnos!

Vad är du för ett djur?

Jo, jag är en Musmaki och bor 

på ön Madagaskar i Afrika.

Äter du maskar eller rent av paprika?

Nej, Nötmos.

Varfågeln har fångat en mus, 

Bra då kommer gnagaren inte in i mitt hus. 

Här står en grävling,

ej lämplig för någon tävling.

Den nog i starten vore sen,

med sina korta ben. 

Sen hitta vi också en bauta ticka. 

Torsdags tanken # 4

Vad som mest maler i hjärnan just nu är inte så svårt att få ner (till pappers, tänkte jag skriva) plitat på bloggen är inte så svårt. 

Tacksamheten över livet, att man får leva, fortfarande lever, trots livets alla kringelikrokar. 

Covid 19 är ju en bra tankeställare om livets bräcklighet. Psykiskt illamående likaså, alla orkar inte leva vidare. 

Och med handen på hjärtat, vilken småbarnsförälder, med småbarn hemma från dagis och barn hemma som är i distansundervisning har inte haft lust att banka huvudet i väggen den senaste tiden. 😉

Hatten av för alla ensamstående föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn, där jobbet är i princip den enda sociala kontakt de har. 

Har turen att ha en sambo som jobbar hemma, som i sin tur tar hand om min yngsta son när jag jobbar kväll, för jag har också turen att jobba på ett företag som är flexibelt, som ställer det så att vi med barn som är hemma från dagis och skola får jobba kvällar i stället. Företaget i sig ser inte heller av någon ekonomisk kris för tillfället, vi har nästan mera jobb än vi mäktar med. Hatten av också för de i ledande positioner som ska planera och styra upp kaoset med 2 olika arbetsskift, när de själva också har en lika kaotisk situation hemma med hemmavarande dagis och skolbarn. 

Så tacksamhet är något av ett ledord i dag.