Fast man kommit hem från väninnan efter pratstunden efter julfesten som man spontanbesökte. När tankarna fortsätter snurra där man slutade samtalet.
Vem hade trott att jag skulle hamna på julfest till Esse baptistkyrka i kväll. Det dök upp i mitt flöde på facebook i går, men jag kände att jag inte ville fara helt själv. Så jag frågade Anette om hon kommer med och det gjorde hon gärna. (Fast hon hade kommit från Sverige i dag och var rätt trött)
Efteråt satt vi hos henne och prata om mig min resa i livet hur jag hamnat här i denna situation som jag är i nu. Varför allt blivit som det blev.
Det känns som om jag är i nån sorts brytningsskede i mitt liv och då menar jag inte bara förhållandet som jag lämnat bakom mig. Utan mera livet i sig själv. Det känns som om det är nu den långa resan börjar. Den långa resan till att hitta mig själv igen, den där Annika jag en gång var, men mera mogen, lite modifierad, starkare, vuxen.
De e nu det börjar. Mera systerskap i olika former, mera aktivt föräldraskap.
Känner igen det du skriver. Hoppas du hittar tillbaka till den du är, till den du vill vara. Vägen kan vara lång och gropig och det tar tid men en dag är du där. Ta hand om dej.
SvaraRaderaVet inte vart min kommentar försvann... känner igen det du skriver..mer än väl. Lycka till på resan, du hittar dej nog, den du är och vill vara. Låt det ta tid. Ta hand om dej.
SvaraRadera