FO # 4 - Kambur/en tröja

Då var den ÄNTLIGEN klar. Det är snart 4 månader sen personen i fråga fyllde år. Men vi ska hoppas att den inte blir för liten i första taget utan får hänga med något år. 

Mönster: Kambur ur boken Knitting with Icelandic wool

Stickor: 4 mm och 5 mm

Material: Novita 7 veljestä

Materialåtgång: 323 gram - 646 meter

Work In Progress Sunday # 6

Så var det söndag igen då. 

Här kommer då bilder på de projekt jag hållit på med denna vecka. 

Idén med tunikan födde denna idé. Få se om det blir som jag hade tänkt, eller om jag får tänka om. Humm, den som följer min blogg lär få veta. 

Sen så har jag ett projekt av det hemligare slaget på stickorna också. Men en tjuvkik får ni nu som då. 

Och det verkar som om det blir en tröja av detta så småningom. 

FO # 3 - Ett pärlat armband

En grå dag som denna får man allt muntra upp sig själv lite. Så idag pärlade jag mig ett armband. 

Vill man ha ett likadant så är det bara att använda e-post adressen som finns under fliken kontaktuppgifter. Dylika kan tillverkas och skickas i väg för ca 10 € + porto. 

FO # 2 Tunika

Hade ju tänkt virka en poncho, men märkte att ett nystan räcker inte så långt. 

Så jag fick tänka om, och tog fram en skjorta och satte saxen i. 

Klippte bort ärmar. 

Klippte itu skjortan. 

Och sydda fast oket i den resterande delen av skjorta. Och så hade jag fått en tunika av det hela. 

Mönster: Mormorsruta

Virknål: 2,5 mm

Material: Novita 7 veljestä isoraita

Materialåtgång: 150 gram - 300 meter. 

Ögonuppdate #2

I dag var då dagen D här. 

Dagen jag fasat för, haft mardrömmar om.

I dag var jag då på undersökning till Vasa för det där vänstra ögats skull som hade nåt jox på hornhinnan. Och svaret var ju inte det där allra bästa, men inte heller det sämsta. Utan där mitt emellan. 

Det är förstadiet till Keratokonus jag har. Men det är i ett så pass tidigt skede så den ögonläkare som kollade mina ögon och även bedömde de topografiska bilderna på mitt öga ansåg att inga akuta åtgärder behövs ännu. Hon ansåg att jag klarar mig bra om jag får nya glasögon. Och jag är själv av samma åsikt. Men hon vill ha mig på en kontroll om ett halv år ungefär. För om det utvecklas snabbt och blir sämre så får jag då i så fall en remiss till Helsingfors, där en ögonspecialist då i så fall ska avgöra om det räcker med att använda kontaktlinser eller om det behövs en operation av någon form. 

Så långt var ju inte dagen så munter. Men min kära fästman hade lovat att komma med till Vasa och han körde hela vägen hem sen. Det betyder så otroligt mycket för mig att han ställde upp för mig en dag som denna. För det tar jag inte som någon självklarhet. Och eftersom det var/är min födelsedag så shoppade vi lite och passade på att äta gott. Det är något 2 som lever på arbetslöshetsersättning inte kan göra så ofta. 

Det där med Morsdag

Jag har fått mera morsdags gåvor. Vid dagis där sonen är så hade de sått smörgåskrasse i en plåtburk som de små knoddarna fick ta med sig hem åt mamma. Men eftersom jag både för och hämtar sonen alla de dagar han är på dagis så var ju gåvan inte någon hemlighet direkt. 

Men morsdag har de senaste 2 åren fått mig att tänka lite. Dels så har jag råkat ha barnfri helg just de helgerna morsdag inträffar, så vi har firat före eller efter. Vilket jag nu inte egentligen tar så stor notis över. 

Men det jag egentligen blir att fundera över är de som får tända ljus på gravar för att de inte har en mamma som lever mera. Jag tänker på min fästman till exempel. Hans mamma dog alldeles för ung för många år sen redan. 

Jag har fått höra att vi liknar varandra lite. Vi har en hel del gemensamma sidor och hobbyer. Och jag blir lite ledsen och känner någon form av saknad över att jag inte kommer att få lära känna min svärmor så länge jag själv lever. Däremot har jag på känn att vi kommer att sitta och dingla med benen på nån molnkant med sticksömmen i famnen och kika ner på de som lever på jorden, men det är länge tills dess. Det händer sig rätt ofta de barnfria helgerna att jag tänder ett ljus vid ängel invid hennes fotografi. Det gjorde jag även på lördagskvällen nu innan morsdag. Märkligt att vi båda samlar/samlade på änglar och att vi båda har haft blåa perioder i våra liv.  

Work In Progress Sunday #5

Var barnfri i helgen så det har skett en hel del. 

Den där tröjan fick en ärm. Det tar sig. 

Skulle virka en poncho hade jag tänkt. Men det ska bli ett ok till en topp av något slag. Den som följer bloggen får veta mer senare. 

Nu har 2 mössor sett dagens ljus också. 

Firat mor i förskott

Eftersom jag inte har alla mina barn alla helger. Utan har dom samlade bara varannan så valde vi att fira morsdag i går. 

Det var också tänkt att vi syskon också skulle fira vår mor i dag, Men vi är ett upptaget gäng så nu blev det inte alla fyra syskon utan bara två men vackert så. 

Såg en bricka på marken och fick en kreativ ide. (Sällan jag får dom eller hur) Visste att jag hade några brickor hemma i min "bra att ha"- spik och skruv låda. Så jag skred till verket. 

En större bricka och 4 mindre. Och en hel del påtande med nål, mouliné broderings garn, några pärlor och ett par kläm pärlor så var halsbandet klart. 

Mina barn gav också mig sina presenter. Ett armband och en träslev. 

Work In Progress Sunday #4

Fick ju en idé här förra helgen. Och idén fungerade. Mössan är visserligen för liten åt sonen. Men idén fungerade, så det är bara att skrida till verket. Det lär bli många fler sådana mössor. 

Så en till som legat halvfärdig får bli färdig nu då också så småningom. 

FO # 1 Monster socks

Så var Monster sockorna klara.

Mönster: Basmönster för sockor. Bokstaven M är påsydd med maskstygn. 

Stickor: 3 mm

Material: Novita Nalle och lite mohair som förstärkning i hälen. 

Materialåtgång: 109 gram - 218 meter

Keratokonus

Om det nu ens stavas så.

Har du hört om det tidigare? Det hade inte jag heller. Inte innan besöket till ögonläkaren. 

Visst lite orolig var jag innan. För optikern hade ju sagt att jag var lite grumlig i hornhinna i vänster öga. Men jag hade ju ändå trott att jag skulle få beställa hem nya glasögon idag.  För nya behöver jag omgående.

Men nej. Inte ännu i dag inte. Ögonläkaren  skrapade sig i huvudet och undrade. Hur i hela friden jag inte såg just den raden han bad mig läsa upp. För jag hade ju sett den någorlunda ett par veckor innan hos optikern.  Det här blir spännande sa han och droppade något i mina ögon. Gå ut i väntrummet och vänta det tar ungefär 15 minuter innan pupillerna vidgats tillräckligt. 

Satt och väntade i 20 minuter och fick komma in igen. Han kikade in i mina ögon och såg en grumlig massa mitt på hornhinnan. Keratokonus heter det när hornhinnan blivit konformad.

Så nu ska jag vänta på en remiss från Vasa och de ska undersöka mera. Har jag tur så är det inte så farligt utan lägger sig tillbaka med hjälp av kontaktlinser.  I värsta fall behövs en operation. 

Det tog 15 minuter innan pupillerna vidgats tillräckligt men undrar hur länge jag ska behöva vänta innan de är normala tillbaka.

Men vi avslutar med en glad nyhet.

Jag fick ett 3 dagars vikariat på Eftis. Whohooo. Sådant tackar man ju inte nej till.

-=Annika=-

Work in Progress Sunday #3

Så var det söndag då igen en gång. 

Och här kommer sådant som jag jobbat med den senaste veckan. 

Började på en mössa som är nästan klar. Läste nämligen om ett loppis som de ska ha i Bennäs i början av nästa månad. Ska se om jag får ihop tillräckligt med grejer så det skulle vara lönt att vara med. Därav en rosa babymössa. 

Sen så kom jag på att det är ju så trist att sticka banden så jag kom på att jag ska testa en sak. :-D

Och monstersockarna blev nästan klara. Men garnet tog slut när det var 10 varv kvar tills jag skulle börja ta ihop för tån. Väldigt retfullt om jag får säga så. Skakig på hand tycks jag också vara. 

Har varit barnfri i helgen. Har sytt en del och sprättat upp minst lika mycket. Det blev som inte som jag tänkte. Eller så tänkte jag helt fel. 

Det suger enormt

Igår var sista dagen på in arbetsprövning. Och det känns otroligt trist och jobbigt och frustrerande att inte få gå dit mera på måndagen. Jag har vetat om att min kontrakt går ut och att den är högst omöjligt att de anställer mig sedan. Men jag har ändå skjutit denna dag ifrån mig så länge det bara har gått. Jag glömde till och med att ta reda på när ansökningstiderna går ut till Barnträdgårdslärarutbildningen innan det var för sent. 

Så som ett litet tack i går till Snäckans "tanter" bjöd jag på kladdkaka. Och den var lite speciell. För den innehöll inget socker och inget mjöl. Receptet har jag hittat på http://56kilo.se/ 

Det var en LCHF kladdkaka. Och receptet heter The LCHF kladdkaka

Så ett STORT tack till alla som jobbar på Snäckan. Jag kommer att sakna ert galna gäng. Men jag ger mig inte ännu. Jag kommer nog dit och jobbar igen en vacker dag. Kanske först på praktik och vikarie. Men jag har målet klart. 

Work in Progress (monday)

Jo jag vet det var söndag i går och det var tänkt att detta inlägg skulle ha kommit i går. 

Men orken fanns inte där. 

Mycket av orken går till vardagen. Sista dagen på "jobb" på fredag, och en massa funderingar på vad som händer sen då. 

Men det funderar vi på senare inte i detta blogginlägg. 

Men här kommer nu Work In Progress bilderna. 

Monstersockarna växer. 

Här händer inte så mycket. 

Tröjan händer det inte så mycket med heller. 

Work In Progress Sunday

Äntligen ett inlägg för mina stickande vänner. De som nu hittat bloggen vill säga. Varje söndags kväll kommer jag att redogöra över vilka projekt jag håller på med för tillfället. Blir något färdigt så kommer det ju givetvis i ett inlägg för sig. 

I stickväg så har jag en tröja på gång. 

och ett par sockor. 

och så håller jag på att brodera något. Men vad får bli en överraskning tills det är klart. 

Det där med motion.

Jag är kanske något kilo för tung. Och jag vet att jag borde röra på mig mera. Jag har ett aktivitetsarmband och det står på över 10 000 steg nästan varje dag när jag får och lägger mig.  Men det är inte tillräckligt med det för att min vikt ska hållas i trim. Jag älskar ju dessutom både att äta och att laga mat. Tyvärr är det väldigt sällan jag verkligen gör under i köket in i veckorna när det bara är jag och Dennis här. Det blir det där ett och samma hela tiden. På helgerna, både de helger när jag har barnen och de helger när jag är barnfri och tillbringar all tid hos fästmannen så försöker jag anstränga mig lite mer. 

Nu försöker jag igen en gång, (undras för hur mångte gången), ta tag i det där med motion, vikt och vad jag stoppar i mig.  Och jag vet att LCHF fungerar för mig. Men jag kör mera LCLF (Lite Calorier Lagom Fett).

När jag har tid och känner att Dennis har ro i vagnen brukar jag fara ut på en 4 kilometers promenad. Eller det är ju inte egentligen hela 4 kilometer utan 3,7. Det brukar jag också göra ibland när jag har de barnfria helgerna och fästmannen sover ännu. 

Här är en sammanfattning från dagens runda. Och ju mera vår och sommar det blir desto roligare blir det ju att vara ute och nöta upp skorna på asfalten. 

Det mesta av min tid

går åt till att umgås med denna lilla grabb. 

Min yngsta son Dennis 1 år och 8 månader (på fredag).

Han är i den yngre moppeåldern. Moppen ska med över allt. Alla andra moppar är han också fascinerad av. Brumm, brumm brumm

Med dagisväskan på ryggen går vi sen denna vecka de 100 metrarna till dagis. Tidigare vägrade han sova i annat än sin vagn, så då gick vi med vagnen till dagis. Nu mitt i allt har han börjat sova i den säng som är hans vid dagis. Så nu behövs inte vagnen där mera. 

Han är en väldigt energisk och intensiv liten grabb för att inte tala om ENVIS. (Undrar vem han brås på). Det är sällan han har ro att sitta riktigt stilla. Så om det händer passar jag på att njuta av den charmunge han är. I dag satt vi hand i hand under filten i soffan och såg på dolda kameran på tv. Tydligen var det värt att sitta still för en stund. 

Ni kommer att märka av de bilder som dyker upp på honom här på bloggen, så är det ofta fart och fläkt. Bilderna blir sällan helt skarpa för det är svårt att få en skarp bild av en virvelvind. 

Och påhittig är han också. Klättrar överallt. Hyssen tar aldrig slut och som ensam mamma hinner man inte vara överallt alltid. (Jo jag är förlovad och Vi bor nära varandra, Men vi träffas ändå inte varje dag, mera om min fästman och särbo i ett annat blogginlägg.) Jag har en hasp på badrumsdörren, men drar lillkillen vagnen till badrumsdörren så får han upp dörren och fört undan vagnen och hittar på bus i badrummet innan jag hunnit skala färdigt den potatis jag håller på med. 

Hans matstol skuffar han också hit och dit i lägenheten och använder som stege. Men man ska väl hinna med en massa bus som liten om man ska lära sig något här i livet. 

När det känns som värst påminner jag mig om det som Astrid Lindgren en gång sa,

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

Nu börjar jag om från början.

Ungefär så där har jag känt mig den senaste tiden. 

Jag har velat blogga, men den blogg jag hade kändes inte som jag. Den var inte jag mera. 

Så nu börjar jag om på nytt. 

Bloggen heter

Det Som Egentligen Kallas Livet

och adressen är dsekl.blogspot.com

Jag kommer högst antagligen att visa upp en hel del stickat, massor med garn. Otaliga bilder på kiddsen. Välj det som passar dina ögon strunta i resten. Överens. 

Ibland kommer jag att vara så äckligt ärlig så att du önskar att du inte hade läst. För tillika som det är en blogg så är det även mitt sätt att spy ut ångesten, frustrationen jag bär på i textform. Och syns den inte i bloggen så besväras jag inte heller av den. 

Jag kommer att presentera mig mera i något skede.