google.com, pub-0000000000000000, DIRECT, f08c47fec0942fa0

torsdag 21 maj 2020

Torsdags tanken #9

Denna Torsdag spinner vi vidare på ämnet skribenter, men denna gång går vi in på en kvinnlig författare som jag i något skede av mig liv läst mycket av.






Och det är ingen mindre än Janet Frame eller Nene Janet Patnerson Chlutna, som hon egentligen heter. Har haft några av hennes böcker, hur det kommer sig att jag bara har en kvar har jag faktiskt ingen aning om. Men högst antagligen har de lämnat efter mig i någon flytt. 

Janet Frame föddes 1924 och levde tills 2004. Hon skrev romaner, noveller, fiction och självbiografiska verk. En del av de självbiografiska verken har blivit skrivna under de 8 år som hon var på olika psykiska kliniker och var nära på att bli lobotomerad. Om det inte hade varit för att hennes första novellsamling Lagunen och andra berättelser hade kommit ut och hon fick ett litteraturpris, som läkaren hade läst om i en tidning så beslöt man sig för att lobotomin inte behövde. Snacka om tur alltså, att få ett litteraturpris bara ett par dagar innan. Och att läkaren råkade läsa just den artikeln. 




Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet.


Vill någon läsa mer om Janet Frame, så rekommenderar jag hennes självbiografiska triologi,Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden, som har kommit ut i ny version på svenska 2009. 



Den finns även att se som film på Youtube om man vill betala en liten slant. Lägger dock in trailern om ni vill se den. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar