EFIT #33

Så har vi igen en EFIT söndag. Denna gång med töserna här. Vill ni titta in till de övriga som bloggar om sin dag kan ni kolla in det HÄR. 

Och med de med en öppnar jag min dag.

Välkomna.


08.00

Svårt att sova länge på morgon när det rymmer in så mycket ljus, då man sover med vädringsluckan öppen. Säsongen med att sova med påslakan utan innehåll började i natt. 

09.00

Bara jag och lillkillen ännu som är uppe på benen. De e lite mera sömntutor de övriga i familjen. Frukost åt oss nu, så får de övriga äta sen. 

10.00

Nu började de övriga äta frukost. Var ju bara tvungen att ta ett foto av dom. 

11.00

Satte mej ner i soffan en stund med teatstickningen. Den borde bli klar snart men få se om garnet räcker till. Annars får jag ta och hälsa på hos Pynja så snart som möjligt. 

12.00

Dags att diska ur grytan så jag kan börja fixa lunch. Det mesta annat diskas i maskin men inte grytor eller stekpannor. 

13.00

Så var lunchen serverad. Mixad Mexikansk och Italiensk gryta med broiler. 

14.00

Ett glas med bubbelvatten och en havtornssaftsisbit på balkongen innan det var dags att börja ställa hem töserna. 

15.00

Så bar det i väg mot Larsmo. 

16.00

Väl i Larsmo så bestämde vi oss för att ta en tur via sambons morfars grav i Jakobstad. Och där springer vi på hans mormor. 

17.00

Och blev bjudna på saft/kaffe och bulle. Lillkillen fick rätt fort myror i brallan, men mindes var hon brukade ha den lilla legolådan. 

18.00

Lite trädklättring hanns också med innan vi for hemåt. 

20.00

Då var de dags för lillkillen att krypa till kojs, men han vägrade ställa upp på någon bild i dag. Så vi tar en gammal ur arkivet. Jag ser inte lika trött ut just nu, som jag gör på den bilden. Just saying. 

21.00

Satt och skrev på Work In Progress inlägget för denna vecka.

En tur till Kalajoki.

I går var det kristi himmelsfärd. En ledig dag mitt i veckan tackar jag inte nej till just nu. Jag är så otroligt trött av att ha bytt arbetsskifte från kväll till morgon. Det är nu jag märker hur pigg jag hann bli när jag jobbade kväll, jag han göra saker hemma (ibland i alla fall) innan jag for till jobb, och sen när jag var på jobbet så var vi  sällan mer än 10 personer. Mindre maskiner som surrade, mindre människor som pratade. Jag kunde koncentrera mig bättre, och hade lättare att stänga ut onödigt babbel. När jag jobbade kväll så var det inte så panik med att vara trött när man kom hem från jobb, det var ju bara och kasta sig i säng och börja sova då.

Men nu. Tidiga morgnar, många maskiner som surrar och dundrar på med sitt, flere människor som babblar på med sitt. Det är svårare att stänga ut allt extra ljud för att kunna koncentrera sig på det man ska. Diggare inte känslan av att ha hörselskydd på mig. 

Så en ledig dag mitt i veckan är välkommen. Vi tog en tur med bilen till Kalajoki, sanddynernas Mecca i Finland om du frågar mig. 

Den där lilla fjompen hade svårt att hålla sig till spångarna utan yra på mest hela tiden. Skulle vara roligt att ha en stegmätare på honom. Den skulle säkert gå i taket den mätaren. 

Kallt och blåsigt var det dock. Vi hade inte riktigt lust att gå ut dit till sandbanken, det får bli till en dag när man inte får sandkorn mellan tänderna om man råkar öppna munnen. 😉

Telefon fånga tyvärr inte upp den rosa färgen på listerna och foderbräder, så synd. Men det föll verkligen en av oss i smaken. Ni kan ju gissa vem. 

Fanns en hel del info tavlor längs stigarna. Skogarna som är guld värda. Den största båten som byggdes i Kalajoki var tremastaren Kataja som var 54 meter lång och oceangående. Den transporterade goda ända till Västindien. 

Att iaktta naturen. Fiskare och säljägare lärde sig tyda naturens tecken då de rörde sig ute på havet och på isarna. De visste också att man kunde följa måsarnas rörelser för att veta vad de skulle hitta mest fisk. 

Stränderna i kalajoki ha lockat besökare sedan början av 1900 talet. 

Samsung Health´s matematik fallerar hejvilt, men det får dom stå för. Ca 9 kilometer blev hela sträckan. 

Så det kändes helt legitimt att dela en påse godis med Sambon och lillkillen på väg hem sen. 

Torsdags tanken #9

Denna Torsdag spinner vi vidare på ämnet skribenter, men denna gång går vi in på en kvinnlig författare som jag i något skede av mig liv läst mycket av.

Och det är ingen mindre än Janet Frame eller Nene Janet Patnerson Chlutna, som hon egentligen heter. Har haft några av hennes böcker, hur det kommer sig att jag bara har en kvar har jag faktiskt ingen aning om. Men högst antagligen har de lämnat efter mig i någon flytt. 

Janet Frame föddes 1924 och levde tills 2004. Hon skrev romaner, noveller, fiction och självbiografiska verk. En del av de självbiografiska verken har blivit skrivna under de 8 år som hon var på olika psykiska kliniker och var nära på att bli lobotomerad. Om det inte hade varit för att hennes första novellsamling Lagunen och andra berättelser hade kommit ut och hon fick ett litteraturpris, som läkaren hade läst om i en tidning så beslöt man sig för att lobotomin inte behövde. Snacka om tur alltså, att få ett litteraturpris bara ett par dagar innan. Och att läkaren råkade läsa just den artikeln. 

Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet.

Vill någon läsa mer om Janet Frame, så rekommenderar jag hennes självbiografiska triologi,Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden, som har kommit ut i ny version på svenska 2009. 

Den finns även att se som film på Youtube om man vill betala en liten slant. Lägger dock in trailern om ni vill se den. 

Review: Dødssynden

Dødssynden by Margit Sandemo
My rating: 4 of 5 stars

Här fick jag höra om att det i Europa rasar ett 30-årigt kriget och inte ens Isfolkets unga män slipper undan. Unga Cecilia Meiden, Tengels dotterdotter, har sina högst personliga problem. Hon är gravid med en man som till råga på allt är präst. Hennes goda vän Alexander Paladin har allvarliga problem att tampas med, men tillsammans får de ordning på sina liv.

View all my reviews

Tea Tuesday #3

Det te som testas denna tisdag är ett Svart te. Greenfield Golden Ceylon. 

Det känns lent och mjukt i munnen. För att vara ett svart te så är det otroligt lent. Ett te som jag önskar jag hade mera av, i mina gömmor, men icke sa nicke. Det har jag tyvärr inte.

Få se vad jag dricker för te, nästa vecka. Den som lever får se. 

Review: Lengsel

Lengsel by Margit Sandemo

My rating: 4 of 5 stars

Den fjärde boken i Serien om Isfolket. Längtan som den heter på Svenska.

Hinner inte alltid klicka in de böcker jag hör under tiden jag jobbar, och sen glömmer jag det när jag kommer hem.

Nåja Över till det jag egentligen skulle skriva.

I denna har jag fått stifta bekantskap med Yrja Mattiasdotter kallad Tisteln.

View all my reviews

Review: Avgrunnen

Avgrunnen by Margit Sandemo

My rating: 4 av 5.

Lika spännande som de Övriga. Roligt att höra på när man jobbar. Sol, Tengil, Silje och alla de övriga är trevliga följeslagare när man monterar kablage.

View all my reviews