Vad som mest maler i hjärnan just nu är inte så svårt att få ner (till pappers, tänkte jag skriva) plitat på bloggen är inte så svårt.
Tacksamheten över livet, att man får leva, fortfarande lever, trots livets alla kringelikrokar.
Covid 19 är ju en bra tankeställare om livets bräcklighet. Psykiskt illamående likaså, alla orkar inte leva vidare.
Och med handen på hjärtat, vilken småbarnsförälder, med småbarn hemma från dagis och barn hemma som är i distansundervisning har inte haft lust att banka huvudet i väggen den senaste tiden. 😉
Hatten av för alla ensamstående föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn, där jobbet är i princip den enda sociala kontakt de har.
Har turen att ha en sambo som jobbar hemma, som i sin tur tar hand om min yngsta son när jag jobbar kväll, för jag har också turen att jobba på ett företag som är flexibelt, som ställer det så att vi med barn som är hemma från dagis och skola får jobba kvällar i stället. Företaget i sig ser inte heller av någon ekonomisk kris för tillfället, vi har nästan mera jobb än vi mäktar med. Hatten av också för de i ledande positioner som ska planera och styra upp kaoset med 2 olika arbetsskift, när de själva också har en lika kaotisk situation hemma med hemmavarande dagis och skolbarn.
Så tacksamhet är något av ett ledord i dag.
