Torsdags tanken #2

Telefoner, Youtube och Spotify i all ära. 

Men jag saknar att ha en köksradio, nåt som står på som bakgrundsljud när man lagar mat. Kalla mig gammalmodig, men en radiokanal känns mer allmänbildande än en spellista på Spotify eller Youtube. 

Sen så är vi ju lite av tekniknördar här i hushållet, så skulle vi ha en köksradio så skulle den antagligen ha bluetooth, så om man ville så kunde man höra på en spotify lista. 

Vet inte då om det är för att jag börjar bli gammal, men Nyheter, väder raporter och annat lärorikt utan extra skval och input. 

Klickbar bild

En sådan vore ju inte helt fel. 

Klickbar bild

Eller en riktigt retromodel, som e modern. 

Work in Progress # 38

Om vi går i kronologisk ordning sen jag började blogga på denna blogg så borde detta vara det 38:onde WIP (work in progress) inlägget. 

Håller på med Oket på min Rullskridsko, mönstret till den finns på Knitty. Kan ta en stund innan den är klar. 

Håller på med en Frjáls som finns i Knitting with Icelandic Wool. Är dock lite osäker på om jag ska sticka den klart? 

En hel del broderier som är på hälft. DE som läst min blogg en tid har sett dom tidigare så att säga. 

2 Halsdukar som saknar en vit virkad kant och sen lite trådfästning. 

2 halsdukar på hälft, stickorna har tydligen behövts till annat. 

Ett par sockor som varit på stickorna i flera år. Borde ha mönstret kvar i någon Novita tidning. 

Pööskallio

För att lite aktivera oss, och inte gå helt bananas här i lägenheten under den sociala distanseringen, så försöker vi hitta lite nya ställen att vandra på. För lillkillens del blir det ofta mycket klättrande, och vill man leka spindelmannen, så är ju skogsstigar och vandringsleder ett ypperligt tillfälle att utöva spindelmannen klättring. 

Och denna dags promenad blev till Pööskallio i Kaustby. som tyvärr inte är så bra utmärkt eller marknadsfört. Den mesta information som finns är på finska. 

Pööskallio på terängkartan. 

Stigen dit var aningens hal på sina ställen så vägen tillbaka till bilen blev över bergsknallen. 

Stenblock i olika konstelationer. 

Grillplatsen finns utmärkt på Laavu.org 

Spindelmannen i sitt rätta element. 

Finns mera skrivet om Pööskallio i tidningen Keskipohjanmaa och så finns de även omnämnda i museiverket sidor, dock på finska där men översatte den med google translate. 

Pööskallio ligger i den steniga terrängen öster om floden Perhonjoki, cirka 2,3 km från ån. Det finns en grotta där det finns berättelser om alver och spöken. Det finns minne i det finska litteraturföreningen (SKS).

Det finns grottor i området men de hittade vi tyvärr inte. Och det är verkligen synd, men vi har ju mera att utforska i vår närmiljö en annan gång då i stället. Läste på museiverkets sida om grottorna. 

Det finns sniderier snidade på stenmuren; tre rader som skiljer sig som vridna. Väggen är en hylllika platå ungefär 3 meter bred i en brant sluttning. I norr finns en ravin klippspår med en vandringsled och nästan under ritningen är en stenflagga med ett inofficiellt lägereldskydd. Lav växer i mönstret, så åtminstone lite gravyr är förmodligen ålder.

Torsdags tanken #1

Tänkte väcka upp min blogg igen efter ett halvårs slummer.

Känns inte så relevant mera. Dock har jag ju mycket tankar ännu, så varför inte plita ner dom här.

Så jag tänkte nu börja med något som jag kommer att kalla Torsdags tanken. En tanke per torsdag så att säga.

Denna torsdags tanke är ett konstaterande.  Vilken tur att jag får fara i jobb i kväll. Mina öron blöder av 5-åringens alla frågor och funderingar. 

Tackar min skapare för att jag jobbar på ett sådant företag som ordnar så att de som har barnen hemma från dagis i dessa Corona-tider så får jobba kväll.

Och i kväll ska det bli skönt att få fara å jobba och vila öronen.

Så var vi där då igen

Har inte använt denna blog på över ett halvår. Låter ju lite, trist, men å andra sidan hur ofta är jag inne på andras bloggar numera. Nästan aldrig. Instagram, Facebook och PokemonGo används dock flitigt. 

Men det var inte de jag egentligen skulle skriva om. 

Utan det faktum att jag låtit mig själv bli lat och fet IGEN. 

När man går 1 km på lite över 11 minuter så är läget KATASTROF. 

Något behöver göras och så länge jag är arbetslös så kan jag ju lika gärna passa på och jobba på den saken. 

De där grå dagarna

För det mesta så flyer ju livet på i sin lilla lunk. Man har inte så pissigt som ensamstående förälder. 

Men så kommer dom där grå dagarna, då man gärna skulle dela med sig av sådant man MÅSTE för att vardagen ska flyta på. För är man ensamstående förälder, så tar man sig aldrig tid till att vara riktigt sjuk. Man får inte den där stora förkylningen, man får inte den där febern. 

Och skulle man förmodan få den. Så är det inget som är annorlunda. Det är ingen annan som tar över och tvättar kläderna och lagar mat. Man gör det själv, och måste man hosta upp slem i vasken, så hoppas man bara att man missade spagettin som låg i durkslaget. 

EFIT #29

En slapp skön söndagsmorgon. 

En efit-söndag. 

Vill du läsa om andras dagar så kan du läsa det HÄR. 

Vi öppnat väl dagen då. Välkomna med.

08.00

Kände dags att läsa sig upp ur sängen när man legat vaken en timme och smurfar runt på nätet.





9.00

Sitter och stickar dagens ledtråd av mysteriestickningen Ystävänpäiväsukat (Vändagssockan) som Niina Laitinen designat, och hör på musik från The Greatest Showman på Spotify på samma gång. 

11.00

Köra den äldre sonen och hämta mera kläder från sin pappa.





12.00

Kaffe med mjölk denna gång. För mjölken var slut i morse.





13.00

Mera kaffe, stickning och Vinterstudion på TV.





15.00

Ett par sockor åt lillkillen trillade av stickorna, och alla trådar är fästa till och med.  Ska blogga om dom skilt senare i kväll.





16.00

Dags att hämta hem lillkillen som varit hos sin pappa i helgen.





17.00

Det blev mat framför tv:n i kväll.




18.00





19.00





20.00





21.00