Eller hur tiden går så fort så jag nästan inte hinner med.
Bloggen tänker jag knappt ens på. Tycker nästan synd om de som bara läser min blogg och inte följer mig på Instagram. (Där ser man ju i alla fall lite av det som händer.)
Jo vi är tillsammans igen. Och just i dag har vi varit tillsammans igen i 30 dagar. Han har vart nykter i 40. Och 7 av dom dagarna pratade vi inteens med varandra. Allt var så otroligt infekterat efter uppbrottet.
Och när man bor så tätt inpå varandra så blev det oerhört jobbigt och väldigt knäppt. När man ändå hör varandra. Eller jag hör när han går på sitt golv, de e ju mitt tak. Jag hör när han spolar på toaletten. Jag hör när han tappar vatten i köket.
Så det kändes väldigt knäppt att inte se varandra. Funderade till och med på att flytta. Men det kändes ändå inte heller rätt. Jag ville vänta lite (uti fall att) Ja jag vet inte ens om jag vågade erkänna för mig själv att jag nog ändå ville ha honom, men en nykter variant av honom.
Så när han råkade komma ner med sin kopp kaffe på balkongen på samma gång som jag råkade gå upp till balkongen ned min kopp kaffe. Så blev jag mäkta förvånad när han så att han var nykter och att det var sjunde dagen i rad. Tror jag tappa hakan i golvet. Jag minns jag frågade om han hade en tuschpenna så jag kan rista ett kors i taket.
Efter den eftermiddagen blev det lite lättare att vara. Jag kände att jag inte behövde gå på tå mera. Behövde inte vara rädd för att störa. Det tog några dagar där innan jag vågade erkänna för mig själv och för honom att jag ville ha honom.
Och i dag är en speciell dag.
Tå nu datumet bara.
7 oktober 2017
7102017
Det är samma siffror vilken väg du än läser.
Dessutom är 30 +40 = 70 där är också en 7a.
Nu är jag lite nörd när det gäller siffror och sådant. Jag tror att siffror i ens liv betyder något.
Så i dag är en stor dag
Även om det är en söndag efter en barnfri helg och allt känns lite småpissigt. För att vi inte bor tillsammans utan bor nära varandra. Men å andra sidan det kunde vara värre.