När tankarna fortsätter snurra

Fast man kommit hem från väninnan efter pratstunden efter julfesten som man spontanbesökte. När tankarna fortsätter snurra där man slutade samtalet. 

Vem hade trott att jag skulle hamna på julfest till Esse baptistkyrka i kväll. Det dök upp i mitt flöde på facebook i går, men jag kände att jag inte ville fara helt själv. Så jag frågade Anette om hon kommer med och det gjorde hon gärna. (Fast hon hade kommit från Sverige i dag och var rätt trött) 

Efteråt satt vi hos henne och prata om mig min resa i livet hur jag hamnat här i denna situation som jag är i nu. Varför allt blivit som det blev. 

Det känns som om jag är i nån sorts brytningsskede i mitt liv och då menar jag inte bara förhållandet som jag lämnat bakom mig. Utan mera livet i sig själv. Det känns som om det är nu den långa resan börjar. Den långa resan till att hitta mig själv igen, den där Annika jag en gång var, men mera mogen, lite modifierad, starkare, vuxen. 

De e nu det börjar. Mera systerskap i olika former, mera aktivt föräldraskap. 

Julen 2017

Så var då julen här. 

En jul som liksom bara kom utan att jag hann fundera desto mera på den innan. Har haft fullt upp med att bara vara, existera i vardagen. Skola, vardag med en 3 -åring, de äldre barnen, en turbulent höst. Sen helt plötsligt var julen här. Och jag hann inte sticka mer än 3 par vantar till jul. Känns lite futtigt för en stickglad människa som jag. 

Inte för att jag annars är den som stressat mig död för julen annars heller. Har inte städat heller. Känns onödigt när lillkillen ändå ser till att det inte hålls städat mer än 10 minuter om ens de. Och så träffas vi ju på julen endera hos mina föräldrar eller hos någon av mina 2 fastrar. Så det där med att städa inför jul är helt bortkastad tid. 

Däremot så brukar jag städa till dotterns kalas. Hon fyller år 23 december. Så kalaset brukar bli mellan jul och trettondag någon gång.  Tycker de är viktigare att städa tills kalaset. 

Minikalas/uppesittarkväll med de 2 minsta. Vi såg på Elsa, tills lillkillen tyckte det var dags att gå och lägga sig. vi är ju vana att stiga upp från morgonen, så han tyckte det var dags att gå och lägga sig där 20.30 ungefär. 

Själva julafton var julmiddagen detta år hos fastern i Purmo, så vägen var ju inte så lång, men glashal var vägen så, det gick inte så fort. 

Årets familjefoto, Mina föräldrar och mina syskon, en bror son och mina 4 barn. Där åt vi oss till matkoma som vanligt, med sådant som hör julbord till, men på våra julmiddagar hör inte någon nubbe hemma. 

Efter maten roade vi kusiner oss, ungefär på samma sätt som för 20 år sen. Vi spelade Rockford. Om nån minns det spelet. Får inte länkat till videoklippet nu, så ni får nöja er med en bild. Klippet finns på Instagram om någon missat det. 

Sen hände nog inte så mycket den kvällen. Vi låg mest hemma och jäste av alla mat. ingen var egentligen hungrig förrän just innan det var dags att lägga sig. 

EFIT #15

Och så mitt i allt kom jag på att det är EFIT dag i dag. Vad passar bättre en söndag. Vill du läsa mer om de andras dagar, så kan du klicka här. 

Välkomna att följa min dag. 

09.30

Frukost åt jag för länge sedan. Så nu sitter jag och stickar på julklappar. 

10.30

Dags att hämta tvätten i källaren och hänga upp den. 

11.30

Och så var det lunchdags.



12.30

For i väg mot stan och jouren. Ska kolla upp mina bihålor.



13.30

Väntar på min tur.



14.30

Fick en kur duact att ta mot svullna slemhinnor. För det var ingen bihåleinflamation ännu, men på god väg. Och den första läkare jag råkat på som förespråkade användning av näskanna. Halleluja.



15.30

Ordningen återställd. Sonen sitter och kollar Youtube så länge jag fixar mat.



16.30

Glömde ta en bild.





17.30

Ute på gården med sonen. Vi ser något litet som springer. Ser ut som en mink, men jag är inte helt säker. 

18.30

En kvällskaffe och några julkarameller

19.30

Sa åt sonen han skulle tvätta sig. Och ja de gjorde han ju, på sitt eget lilla vis




20.30

Så har då lillkillen somnat och jag får en stund för mig själv innan det är dags för mig också att gå och lägg mig. 

21.30

Så var ena Vanten klar, får börja på den andra i morgon. Så kanske jag hinner få ett par vantar till klara också innan jul, en lite mindre modell dessutom.

Veckan som varit #1

Det där med Work In Progress känns lite som en udda rubrik just nu. Så sällan jag får något stickat och för mig hör den termen ihop med just stickat. 

Så nu kör vi med Veckan som varit en tid framöver. 

Så här långt har jag hunnit med självporträttet i Intarsia. Det kommer nog allt att ta sin tid innan de e klart. 

Hämtade hem en hylla som lillkillen kan ha sina leksaker i så får jag ha bokhyllan till att ha böcker i. Den äldre sonen hjälpte mig att bära, själv var jag på väg att dö innan hyllan var inne. Hes som en kråka och alldeles utan kraft var jag. 

På onsdagen var vi alla hemma, Emilia var här hon också. Och självklart klädde vi upp och åt gott för att fira Finland 100 år. 

På fredagen hämtade jag töserna igen. Och vi for på en fika till Skorpan innan vi hämtade Dennis från dagis. De behöver få lite tumis tid med mamma de också ibland, utan 3 åring som ska vara i centrum. 

De tyckte dock att mitt filmval på fredagskvällen var rätt tråkigt. Göta Kanal var tydligen inte deras grej. 

Hade hittat några slipsar på Loppis. Har tänkt ta tag i det där projektet med en klänning. Alla 14 är nu tvättade och 12 av dom är uppklippta och strukna. 

Den där med dinosaurier, låt jag bli att sprätta upp, en god vän tyckte att jag skulle spara den åt lillkillen. Mitt i allt vill han ha den om något år. 

Fick för mig att färga håret. det där ska föreställa körsbärsrött, jo pyttsan. 

Och så är det andra advent. Vad passar då bättre än att tända andra ljuset. 

Och så var vi på förlovningskalas, och lillkillen hittade en kusin och en småkusin att leka med. Där fanns nog många andra barn där också. Men de där råka fastna på bild. 

Och min fina kusin Isa och hennes Samuel.

Nobellfest, kan man ju inte heller missa. 

Tog dock en liten paus för att natta sonen. 

Men det där med ork är en märklig sak. Vissa saker tycks kunna suga ut all energi ur en utan att man egentligen förstår varför. Sen finns det annat som t.ex. ett förlovningskalas med 70 Pers som brukar kunna suga musten ur mig bara för att det är så mycket folk och ett ständigt surr runt en. Men inte i dag. Inte ens fast jag är förkyld. Jag blev inte matt och slut. 

Work In Progress Sunday # 35

Hinner inte riktigt med på något sätt just nu. Om någon trodde att livet som studerande ensamförsörjare är en dans på rosor så kan ni genast ta och kyssa er där bak. Tid, ork och ekonomi finns liksom inte. Men färdig gnällt. Jag vill inte vara en sådan som gnäller. Det är självvalt för min egen skull, för det betalar sig senare när alla drömmar besannas. 

Jag hinner som sagt inte sticka mycket, lite nu som då blir det någon maska. Brodera hinner jag tydligen inte heller med, eftersom Dennis julkalender inte blev klar tills detta år heller. Nå det kommer en ny jul nästa år ska vi hoppas. 

På skolan däremot hinner jag vara kreativ så den kvoten borde ju bli fylld.  Men som stickande kvinna har jag ändå stickabstinens. 

5 korsstygnsbroderier har jag påbörjade. Varav 2 med julmotiv. Den ena en julkalender, men det känns ju lite onödigt att hålla på med den nu, det är ju lite onödigt, den lär ju ändå inte bli klar i tid så att säga. Tar den till nästa år (skrev jag visst i fjol också). Men den där jullöparen kan man ju påta på med. 

Håller på att virka en kjol åt mig själv den blir klar när den blir klar. En tröja åt mig själv som bara har 2 halva ärmar kvar. Hur SVÅRT kan de vara?? 2 mössor som bara behöver knytband.  Do I need to say more. En tröja som var tänkt åt ena brorsonen. Men om jag får den klar nu innan jul så kanske den passar på den brorsonens lillebror. Ooops liksom. 

Har tydligen pippi på sjalar. Från den ena har jag tydligen behövt stickorna till annat?? De två andra stickas det faktiskt på lite nu som då, någon maska i veckan i alla fall. 

2 par sockor som nog varit på stickorna oförlåtligt länge. Den ena sockstickningen har inte ens alla stickor kvar. . .  Och så en nypåbörjad vante, åt lillkillen e de tänkt. Få se om den andra vanten också hinner bli klar innan jul. 

2 nästan klara halsdukar som bara ska ha en vit virkad kant runt. 2 halvfärdiga som nog legat i sina påsar i ett par år, Kanske dags att börja göra klart. ?? Och en nypåbörjad halsduk åt lillkillen som ville mamma skulla sticka en halsduk åt honom. 

Och så ska ni få lite bonusbilder från skolan.