EFIT #15

Och så mitt i allt kom jag på att det är EFIT dag i dag. Vad passar bättre en söndag. Vill du läsa mer om de andras dagar, så kan du klicka här. 

Välkomna att följa min dag. 

09.30

Frukost åt jag för länge sedan. Så nu sitter jag och stickar på julklappar. 

10.30

Dags att hämta tvätten i källaren och hänga upp den. 

11.30

Och så var det lunchdags.



12.30

For i väg mot stan och jouren. Ska kolla upp mina bihålor.



13.30

Väntar på min tur.



14.30

Fick en kur duact att ta mot svullna slemhinnor. För det var ingen bihåleinflamation ännu, men på god väg. Och den första läkare jag råkat på som förespråkade användning av näskanna. Halleluja.



15.30

Ordningen återställd. Sonen sitter och kollar Youtube så länge jag fixar mat.



16.30

Glömde ta en bild.





17.30

Ute på gården med sonen. Vi ser något litet som springer. Ser ut som en mink, men jag är inte helt säker. 

18.30

En kvällskaffe och några julkarameller

19.30

Sa åt sonen han skulle tvätta sig. Och ja de gjorde han ju, på sitt eget lilla vis




20.30

Så har då lillkillen somnat och jag får en stund för mig själv innan det är dags för mig också att gå och lägg mig. 

21.30

Så var ena Vanten klar, får börja på den andra i morgon. Så kanske jag hinner få ett par vantar till klara också innan jul, en lite mindre modell dessutom.

Veckan som varit #1

Det där med Work In Progress känns lite som en udda rubrik just nu. Så sällan jag får något stickat och för mig hör den termen ihop med just stickat. 

Så nu kör vi med Veckan som varit en tid framöver. 

Så här långt har jag hunnit med självporträttet i Intarsia. Det kommer nog allt att ta sin tid innan de e klart. 

Hämtade hem en hylla som lillkillen kan ha sina leksaker i så får jag ha bokhyllan till att ha böcker i. Den äldre sonen hjälpte mig att bära, själv var jag på väg att dö innan hyllan var inne. Hes som en kråka och alldeles utan kraft var jag. 

På onsdagen var vi alla hemma, Emilia var här hon också. Och självklart klädde vi upp och åt gott för att fira Finland 100 år. 

På fredagen hämtade jag töserna igen. Och vi for på en fika till Skorpan innan vi hämtade Dennis från dagis. De behöver få lite tumis tid med mamma de också ibland, utan 3 åring som ska vara i centrum. 

De tyckte dock att mitt filmval på fredagskvällen var rätt tråkigt. Göta Kanal var tydligen inte deras grej. 

Hade hittat några slipsar på Loppis. Har tänkt ta tag i det där projektet med en klänning. Alla 14 är nu tvättade och 12 av dom är uppklippta och strukna. 

Den där med dinosaurier, låt jag bli att sprätta upp, en god vän tyckte att jag skulle spara den åt lillkillen. Mitt i allt vill han ha den om något år. 

Fick för mig att färga håret. det där ska föreställa körsbärsrött, jo pyttsan. 

Och så är det andra advent. Vad passar då bättre än att tända andra ljuset. 

Och så var vi på förlovningskalas, och lillkillen hittade en kusin och en småkusin att leka med. Där fanns nog många andra barn där också. Men de där råka fastna på bild. 

Och min fina kusin Isa och hennes Samuel.

Nobellfest, kan man ju inte heller missa. 

Tog dock en liten paus för att natta sonen. 

Men det där med ork är en märklig sak. Vissa saker tycks kunna suga ut all energi ur en utan att man egentligen förstår varför. Sen finns det annat som t.ex. ett förlovningskalas med 70 Pers som brukar kunna suga musten ur mig bara för att det är så mycket folk och ett ständigt surr runt en. Men inte i dag. Inte ens fast jag är förkyld. Jag blev inte matt och slut. 

Work In Progress Sunday # 35

Hinner inte riktigt med på något sätt just nu. Om någon trodde att livet som studerande ensamförsörjare är en dans på rosor så kan ni genast ta och kyssa er där bak. Tid, ork och ekonomi finns liksom inte. Men färdig gnällt. Jag vill inte vara en sådan som gnäller. Det är självvalt för min egen skull, för det betalar sig senare när alla drömmar besannas. 

Jag hinner som sagt inte sticka mycket, lite nu som då blir det någon maska. Brodera hinner jag tydligen inte heller med, eftersom Dennis julkalender inte blev klar tills detta år heller. Nå det kommer en ny jul nästa år ska vi hoppas. 

På skolan däremot hinner jag vara kreativ så den kvoten borde ju bli fylld.  Men som stickande kvinna har jag ändå stickabstinens. 

5 korsstygnsbroderier har jag påbörjade. Varav 2 med julmotiv. Den ena en julkalender, men det känns ju lite onödigt att hålla på med den nu, det är ju lite onödigt, den lär ju ändå inte bli klar i tid så att säga. Tar den till nästa år (skrev jag visst i fjol också). Men den där jullöparen kan man ju påta på med. 

Håller på att virka en kjol åt mig själv den blir klar när den blir klar. En tröja åt mig själv som bara har 2 halva ärmar kvar. Hur SVÅRT kan de vara?? 2 mössor som bara behöver knytband.  Do I need to say more. En tröja som var tänkt åt ena brorsonen. Men om jag får den klar nu innan jul så kanske den passar på den brorsonens lillebror. Ooops liksom. 

Har tydligen pippi på sjalar. Från den ena har jag tydligen behövt stickorna till annat?? De två andra stickas det faktiskt på lite nu som då, någon maska i veckan i alla fall. 

2 par sockor som nog varit på stickorna oförlåtligt länge. Den ena sockstickningen har inte ens alla stickor kvar. . .  Och så en nypåbörjad vante, åt lillkillen e de tänkt. Få se om den andra vanten också hinner bli klar innan jul. 

2 nästan klara halsdukar som bara ska ha en vit virkad kant runt. 2 halvfärdiga som nog legat i sina påsar i ett par år, Kanske dags att börja göra klart. ?? Och en nypåbörjad halsduk åt lillkillen som ville mamma skulla sticka en halsduk åt honom. 

Och så ska ni få lite bonusbilder från skolan. 

EFIT # 14 lördag

Minns inte ens när jag senast skulle ha varit med på en efit.  Ett Foto I Timmen. Men Ulrika lade upp länken i sitt Facebook flöde. Så i dag ska jag vara med. Vill du se andras dagar i bild ska du titta HÄR. (Löns att titta in senare för de e inte många vakna den här tiden på dygnet). 

Och med de orden öppnar jag min lördag. 

07.00

Klockan är 7 på morgonen.  Lillkillen tycker vi ska stiga upp då. Ni ser ju på mina ansiktsuttryck hur fenomenalt mycket jag tycker om den tanken. 😂😂

Men lite sovmorgon blev det ju i alla fall. Hade ju inte en väckarklocka som ringde 05.30.




08.00

Dags för helgfrukost. Lite lyxigare än in i veckan. Rågbröd med stekt ägg, knaprig bacon, rysk saltgurka, skagenröra och så massor av ost förståss. Och till de kaffe och frukost smoothie med frusna bär, grekisk yoghurt, banan, honung, kanel och ingefära.




09.00

Sonen bjuder på en sångstund så här på morgonkvisten.




10.00

Drog vi till skogs och trodde vi skulle få en trevlig förmiddag. Så fel vi hade. Det där med att smyga i skogen med lillkillen för att inte störa älgjägare och hundar är vi inte så bra på så vi for hem. Men innan de så drack vi vår varma oboy och åt våra kex. 

Bonusbild

Och så hittade vi Snusmumriken också i skogen. Nån annan än jag som ser likheten där?

11.00

Hemma igen. Dags att fixa mat och diska undan,





12-13.00

Där försvann den timmen i ett huj. Lite kaffe och mobilspel.





14.00

Ute på nytt och yrar på lite här och var. I lekparken och i skogen. 

15.00

Så kom vi in igen och konstaterar att både jag och sonen har hål på våra yllesockor. Jag som är så dålig på att lappa. Det är mycket roligare att sticka nya än lappa. Men just nu så finns nog inte orken till att sticka ett par nya åt sonen innan måndag. Ska väl ta mig i kragen och lappa då i stället.





16.00

Det blev att lägga upp några maskor i alla fall. Lappa sockor e så tråkigt.





17.00

Matdags då igen. Så vi hinner till grannbyn innan lovsången börjar. 

18.00

Framme i tid. Hoppas inte sonen skrämde slag på någon med sin framfart. Jag törs inte ens skriva allt han gjorde, men jag orkade faktiskt inte bry mig. Jag behövde den där timmen av lugn och stillhet fast han löpte amock.




BONUSVIDEO 

Så roligt att få sitta i kyrkbänken och sjunga.




20.00

Och den ständiga disken.



21.00

Max nykter i 50 dagar

Och det om något är värt att fira. Men det är så mycket annat vi också firar.

Vi firar att vi är tillsammans på nytt. Men för det så krävdes ju den där kvällen när jag inte orkade mer. När jag sa What ever, Vad ska du med mig till? Du kommer ju ändå snart att supa ihjäl dig. Det är knappast andra än han och jag som förstår hela karusellen av känslor, men det kvittar. Huvudsaken är ju att vi gör det.   

Vi upptäcker hjärta lite överallt just nu. Äggulan i morse i stekpannan är ett exempel. 

Och för att lite hitta på något åt Max så Var jag och sonen och klistrade upp en affisch på Max dörr, postade just den där bilden tidigare i dag på både Instagram och Facebook. En god vän som heter Sirpa skrev att hon såg att jag log och undrade försynt om det inte var så att jag hade glömt det här ett tag. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken för jag minns exakt vilken bild hon tänkte på där var jag inte log, eller jag försökte le, men leendet nådde aldrig ögonen. Jag minns också hur jag kände mig just då och hur jag mådde då. 

Och i dag så slog det mig att jag kan ju le igen, och jag ler rakt igenom, med ögon och allt. Och det har jag Max att tacka för. Jag är mycket ärligare i alla känslor. Och jag har mycket att le åt. 

Där ser ni vårt fina påhitt. 

 

Det är mycket nu

Eller hur tiden går så fort så jag nästan inte hinner med. 

Bloggen tänker jag knappt ens på. Tycker nästan synd om de som bara läser min blogg och inte följer mig på Instagram. (Där ser man ju i alla fall lite av det som händer.) 

Jo vi är tillsammans igen. Och just i dag har vi varit tillsammans igen i 30 dagar.  Han har vart nykter i 40. Och 7 av dom dagarna pratade vi inteens med varandra. Allt var så otroligt infekterat efter uppbrottet.  

Och när man bor så tätt inpå varandra så blev det oerhört jobbigt och väldigt knäppt. När man ändå hör varandra. Eller jag hör när han går på sitt golv, de e ju mitt tak. Jag hör när han spolar på toaletten. Jag hör när han tappar vatten i köket. 

Så det kändes väldigt knäppt att inte se varandra. Funderade till och med på att flytta. Men det kändes ändå inte heller rätt. Jag ville vänta lite (uti fall att) Ja jag vet inte ens om jag vågade erkänna för mig själv att jag nog ändå ville ha honom, men en nykter variant av honom. 

Så när han råkade komma ner med sin kopp kaffe på balkongen på samma gång som jag råkade gå upp till balkongen ned min kopp kaffe. Så blev jag mäkta förvånad när han så att han var nykter och att det var sjunde dagen i rad. Tror jag tappa hakan i golvet. Jag minns jag frågade om han hade en tuschpenna så jag kan rista ett kors i taket. 

Efter den eftermiddagen blev det lite lättare att vara. Jag kände att jag inte behövde gå på tå mera.  Behövde inte vara rädd för att störa. Det tog några dagar där innan jag vågade erkänna för mig själv och för honom att jag ville ha honom. 

Och i dag är en speciell dag. 

Tå nu datumet bara. 

7 oktober 2017

7102017

Det är samma siffror vilken väg du än läser. 

Dessutom är 30 +40 = 70 där är också en 7a. 

Nu är jag lite nörd när det gäller siffror och sådant. Jag tror att siffror i ens liv betyder något. 

Så i dag är en stor dag

 Även om det är en söndag efter en barnfri helg och allt känns lite småpissigt. För att vi inte bor tillsammans utan bor nära varandra. Men å andra sidan det kunde vara värre.