Eller egentligen stämmer ju inte det där. Har ju stickat saker färdigt. Har bara inte bloggat om dom. Stor vits att blogga då över huvudtaget kan man ju tycka.
Men ibland känns det bra att blogga det man blir klar med. Så att man vet att man får något gjort.
Nya jobbet tar visserligen en hel del av informationen eller mycket av den används på jobbet om vi säger som så. Men det en också möjligheter att låna hem grejer. Som bordsvävstolen man kan väva med i famnen. Och medge att jag har rätt. Finskan sylipuu är så mycket mer beskrivande än den långa svenska harrang som behövs för att skriva samma sak. Bordsvävstol som du kan väva med i famnen.
Men hur som haver. Var på kurs förra lördagen och jag var helt på det klara med att jag ville använda den där ljuvliga härvan jag hade fått på posten för inte så länge sedan. Och den i kontrast mot ngt vitt, så förr valet på Arwetta.
Och till saken hör att jag ska dra en kurs i detta nu under vår-vinter 2022. Så det gäller att försöka hinna lära sig det mesta innan.
Så här har vi nu då min halsduk. Glad att jag fick till hundtandsmönstret, men inte helt den struktur jag trodde jag skulle få, så jag ska testa på nytt, göra lite annorlunda.
Till denna gick det åt
7 gram ab Zauberweise wolle
109 gram av Filcolana Arwetta
Kan tänkas denna far i julklappssäcken, för jag är inte helt 100 på att jag själv kommer att använda den.
