Eller hur man känner sig när man väger nästan 100 kilo och ska prova ut en baddräkt i en provhytt i en butik.
Kan genast varna för ett grovt karikerat, men väldigt ärligt inlägg om hur det är när man för första gången på evigheter provar en baddräkt. Om vi säger som så, nu vet jag varför jag trivs bäst i bikini, man behöver inte tänka på att magen ska rymmas någonstans.
Tänk dig detta senario. Du har bestämt dig för att köpa en baddräkt, för att minimala sommarbikinin inte ränns helt rätt när du tänkt simma som träning. Med risk för att du visar dina behag för alla simhallens besökare. Sagt och gjort så stegar du in i en affär där var baddräkter säljs. Du väljer ut de modeller du tycker om i den storlek du annars har på dina åtsittande kläder, för e du som jag så trivs du inte i bylsiga tröjor, för då känner du dig bara fetare. Du bär hellre åtsittande som smiter åt lite extra liksom.
Du går in i provhytten. Tar av dig alla dina kläder förutom trosa och bh. Redan där inser du i och med alla speglar att det är rätt mycket kropp som ska in i den där tygbiten. Skrapar dig i huvudet och börjar nu i den ena enda, tar den första baddräkten. Lägger in ena benet, sen när du ska ha in det andra, får du sätta dig ner så du inte ska tappa balansen. Vore ju lite trist om man ramlade ur ut provhytten med benen halv inne i en baddräkt, och brösten som sökt sig halvvägs utanför bh:n som sett sina glansdagar.
Du har båda benen i simdräkten, den e där vid knäna, sen måste du ju stiga upp för att du ska få den upp över låren och sen ännu högre. Du stiger upp, tar i ena sidan drar lite, tar i andra sidan och drar upp, sen hamnar du att börja åla in i den med dina häften, än den ena sidan och än den andra. Herre min skapare vilket projekt. Men du e ju halvvägs, man kan ju inte ge upp nu. Pustar ut en stund. Drar upp lite av simdräkten mot magen, så att inte allt ska lämna där just ovanför höften. Ålar och rycker lite till, nå nu är allt uppe till höften i alla fall, nu ska magen in. Du inser att du borde ha valt en större storlek. Eller kanske 2 storlekar större. Men du ger inte upp, du ska pröva just denna om det så är det sista du gör.
Du trär in ena armen i axelbandet och försöker på den vägen få upp skapelsen över din mage, lägger in andra armen och försöker dra upp ännu mer. Du inser att du måste ha upp den ännu mer, för i detta läget har du inte upp baddräkten över brösten ännu ens. Undrar hur du ska lösa detta mysterium. Du drar lite försiktigt i ena sidan, och så lite i andra, lite bättre, bara lite till, sen är båda brösten helt täckta i baddräkten. Du ålar till och drar lite i ena sidan, hör till din förskräckelse hur det knakar i sömmarna, kollar i speglarna varvet runt, nä inget sprack ännu. Och så andra sidan, samma knak i sömmen, kolla speglarna igen, nej inga synliga hål.
Du tar en titt i spegeln och konstaterar att det där var ju inte så illa, ser ju helt okej it, en nummer större eller 2 bara så. Sen slår det dig. Du ska ha den där skapelsen av dig också, och du får inte använda sax.
Åla, dra, åla, dra, åla, dra, Ja ni fattar. Där någonstans halvvägs, vet du inte längre om du skrattar så du gråter eller tvärtom.
När du väl fått av dig baddräkten så vägrar du prova fler, du väljer den där modellen men större.
Betalar och går ut.
Väl hemma prövar du den större modellen, och det går lite enklare än i butiken.
Och jag bara älskar den där kjolgrejen där, som döljer mig mage. Och nej jag är inte gravid, bara FET. Jag vet det. Det är inget jag skäms över, så du behöver inte försköna sanningen. Det är ett konstaterande. Väger man nästan 100 kilo, så är man FET.
