Torsdagstanke #1 - 2021

 Ett nytt år, en ny torsdag och en ny tanke. 

I alla fall en ny tanke som jag skriver ner här bloggen. Dock inte en allt för obekant tanke i mitt trötta huvud. 

Hur mycket stickat ska man producera för att kunna försörja sig på att sticka åt andra, tillverka saker åt andra. I detta nu där jag bor så kan jag ju inte ha varken, planhyvel, cirkelsåg eller andra rakkerier som jag skulle kunna använda att försörja mig på. Så just i detta inlägg så är det inte en tänkbar sak. 

För saken är ju den jag är inte gjord för att springa runt i ett ekorrhjul. Hur otroligt bra jag än trivs med det jag gör, och hur härligt fjantiga jobbarkompisar jag än har. Så hatar mina bihålor miljön jag jobbar i. Mina öron går sönder 100 gånger om dagen av något jag inte kan påverka. Och min tinnitus blir värre av att ha hörselskydd. 

Så i min trötta hjärna föds tanken gång på gång.

Hur fort ska man kunna sticka för att kunna försörja sig på hantverk. För det är ju de jag har för ögonen när jag jobbar. 

Saker som dessa föds som idéer när jag jobbar. 

En handarbetsväska, tex. Har flera andra idéer ännu, men de får vänta tills nästa gång jag är för krasslig för att jobba eller tills nästa helg. 

Här är en annan variant. Som innehåller en rund burk med hål i där jag kan ha mitt nystan i.

Idéerna är många, men jag är en, och jag har inte fler timmar i dygnet än någon annan. Har eventuellt lite fler knasiga hantverksidéer än gemene man. Men man ska vara mera våghalsig än mig för att våga släppa taget om ekorrhjulet och hoppa ut i kreativitetshavet och hoppas på att seglen håller, att kosingen kommer in och inte bara försvinner i en massa galna idéer.