onsdag 18 oktober 2017

Max nykter i 50 dagar

Och det om något är värt att fira. Men det är så mycket annat vi också firar.

Vi firar att vi är tillsammans på nytt. Men för det så krävdes ju den där kvällen när jag inte orkade mer. När jag sa What ever, Vad ska du med mig till? Du kommer ju ändå snart att supa ihjäl dig. Det är knappast andra än han och jag som förstår hela karusellen av känslor, men det kvittar. Huvudsaken är ju att vi gör det.   



Vi upptäcker hjärta lite överallt just nu. Äggulan i morse i stekpannan är ett exempel. 




Och för att lite hitta på något åt Max så Var jag och sonen och klistrade upp en affisch på Max dörr, postade just den där bilden tidigare i dag på både Instagram och Facebook. En god vän som heter Sirpa skrev att hon såg att jag log och undrade försynt om det inte var så att jag hade glömt det här ett tag. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken för jag minns exakt vilken bild hon tänkte på där var jag inte log, eller jag försökte le, men leendet nådde aldrig ögonen. Jag minns också hur jag kände mig just då och hur jag mådde då. 

Och i dag så slog det mig att jag kan ju le igen, och jag ler rakt igenom, med ögon och allt. Och det har jag Max att tacka för. Jag är mycket ärligare i alla känslor. Och jag har mycket att le åt. 

Där ser ni vårt fina påhitt. 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar