onsdag 10 augusti 2016

Jag är tacksam att få hoppa in som assistent


Det var meningen att jag skulle skriva om 3 människor, men rubriken ändrades spontant i skrivande stund. 

Jag får ibland i nerverna, precis som alla andra småbarnsföräldrar, över småsaker egentligen. 

Mjölk som spills i soffan. Äta med händerna. Tvätta händerna i toa stolen. Smita ut om jag glömt låsa dörren eller glömt att lägga på säkerhetskedjan. 

Jag kan bli riktigt vansinnigt ARG emellanåt. Jag har till och med funderat om sonen har någon form av lindrig ADHD eller något bara för att han yr på som en vettvilling. 


Men nu i skrivande stund är allt sådant bortblåst. Hela vintern fick jag ju jobba på Snäckan här i Ytteresse, dels som assistent åt specialbarn med också i slöjdsalen och var jag nu behövdes just då. 

Nu har jag också fått hoppa in och jobba som assisten de senaste dagarna. Och det är så NÖDVÄNDIGT. För det är när jag är assistent åt barn med särskilda behov som jag märker hur mitt tålamod växer och som jag märker hur otroligt mycket Dennis egentligen kan. Han kan för bort sin tallrik, Han kan tömma tvättmaskinen. Han kan stoppa smutstvätt i maskinen om man ber honom om det. Och en tvååring ska väl egentligen inte behöva kunna göra så mycket mer än så, eller??

Han må driva mig till vansinne och ge mig gråa hår. men ha kan tömma tvättmaskinen. 











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar